Som ni kanske förstått så startade jag inte rida på söndagen pga att hon var sjukt öm och varm i höger bakben. Vi hade ingen aning om vad det var eftersom jag hade gått en prommis på drygt 20 min på morgonen och sen hade hon bara stått i boxen när pappa mockade. Hon hade stått inne i 20 min och sen börjat bete sig konstigt, så pappa ringde mig och bad mig komma. Det var då jag kände hur öm och varm hon var.
Veterinären kollade på henne och trodde hon fått in liniment i något sår, så hon fick smärtstillande för att klara resan hem.

Söndagkväll hade benet svullnat sjukt mycket och Magnusson (min veterinär) kom ut på måndagen. Hon började då behandlas för lymfangit och svarade med att gå ner i temp, men svullnaden gick inte ner så markant som vi hoppades på. Han kom ut idag igen (onsdag) och hon hade svullnat upp mer längre upp på benet. Han ringde till en veterinär i Dannero och förklarade läget. Gunnar trodde inte det var någon sträckning, bara en riktigt rejäl lymfangit. Magnusson ringde sedan vidare till ATG-kliniken i Sundsvall där han visste att en av Norrlands bästa veterinärer var stationerad och pratade in min fina där. Rita fick alltså en akut remiss till kliniken där hon ska få intensivvård för att bli bättre.

Det gör så otroligt ont i mig att se henne ha ont. Att dessutom vara så hjälplös och att göra allt man kan, men att det fortfarande inte räcker. Jag är otroligt orolig och kan inte släppa det vilket gör att jag sover sjukt dåligt. Kan inte koncentrera mig i skolan och har sökt mig undan, vill bara vara ensam.
Idag hade jag precis gått in på andra lektioner när pappa ringde och när jag förklarade för läraren att Rita var riktigt sjuk, var det riktigt svårt att hålla tillbaka tårarna.

Jag vill tacka Magnusson, veterinärerna på ATG-kliniken och pappa. Magnusson för den hjälp han gett oss och för att han verkligen brytt sig om Rita. Jag har kunnat ringa honom morgon, middag och kväll, det har inte spelat någon roll. Veterinärerna på ATG-kliniken som tar sig tid åt Rita så akut. Min underbara pappa som visat stor förståelse och kärlek mot både mig och Rita. Sist är det Rita, för att hon är en så underbar individ. Hon kämpar så otroligt mycket och har ett så sjukt stort hjärta, hon är världens snällaste. Utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort.