110 cm: Rita var jätteloj och blev därför väldigt tung och markbunden. Det resulterade i att hon blev alldeles för svår att få tillbaka och på den diagonala linjen så blev hon stark och flack mot 6:an då det blev alldeles för trångt när hon dundrade på i sin stora galopp.

Ingen bra känsla alls i denna klass och det var typ som att rida en ko, haha. Precis så kändes det faktiskt och mina försök till att återuppliva Rita misslyckades ganska hårt. 

 

 

 

120 cm: Här fick jag en mycket mer "studsig" och livlig galopp. Rita vaknade helt enkelt till och gjorde en kanonfin prestation medan jag gjorde två missar som kostade oss en bom ner. Det var mot 3:an som låg ur sväng och jag svängde upp något för tidigt vilket gjorde att jag hamnade i ett läge där jag aldrig blev klar. Istället höll jag kvar på yttertygeln och rätade aldrig ut så hon fick ett jämnt stöd i munnen, därav tappade hon ner höger fram. Nästa miss var på den diagonala linjen mot 9:an där jag styrde mot helt fel hinder, men Rita räddade upp det hela super. 

Detta var bedömning A:0/A:0, men det var hela 11 språng i grunden så den var väldigt krävande.

 

 

120 cm, A/A:0 med totalfel: Kändes bajs och fick liksom ingen snurr i henne. Blev för många halvdistanser så jag tycker rundan blev lite orytmisk. 

 

125 cm A:1a (lagklass): Hon hade superfint sug på hinderna, vilket var sjukt stor skillnad mot förra klassen. Plockade med oss två bommar som jag helt tar på mig för jag red henne inte rätt när hon var så som hon var. Å andra sidan kan jag inte säga att jag inte gjorde mitt bästa för det är så himla svårt när hon är så här. Att hon liksom bara switchar från att vara tung och seg till att sen vara het och framåt som hon brukar vara, men man får bara hänga med i svängarna helt enkelt, haha. 

 

120 cm A:0/A:0: I den här klassen hade jag bäst ridning i och jag är faktiskt nöjd över min ritt. Rita hoppade väl inte alls särskilt bra, men hon var förmodligen ganska slut med tanke på att underlaget under fredagen sög fast väldigt mycket. För en häst som är så stor som Rita blir det därmed ännu jobbigare att lyfta, så hennes ben var inte alls med oss i denna klass. MEN hur som helst så tycker jag inte hon skulle rivit de bommar som hon gjort just för att jag faktiskt aldrig satte henne fel på ett hinder och red precis så som jag ska göra. Däremot har jag ju ridit kasst en hel del klasser där hon räddat mig istället, så jag antar att hon också får tillåtas vara lite dålig när jag är bra precis som hon varit toppen när jag varit dålig. 

 

Det fanns ingen som filmade ritterna så därför kan jag liksom inte analysera så mycket mer än från hur allting kändes på banan och från vad andra sagt, men det kanske är lika bra, haha.

 

Summa summarum så har helgen varit dörolig! Jag älskar meetings för de är så himla härligt att bara kunna hänga på tävlingsplatsen efter man startat och umgås med massa goa människor. Sen på kvällen när man kommer till hotellet/boendet och får duscha för att sedan gå ut och äta. Så himla mysigt! I fredags åt jag, Annie, Kevin och Camilla på Steakhouse Hörnan som bara låg en bit från hotellet. Det var supergott och vi hade det gör trevligt. 

 

Efter middagen vid ca 21.30 åkte vi till hästarna för att ta in dom från hagarna och natta dom i boxarna. Rita och Graphic som gick i samma hage blev jättebra kompisar, stod och åt från samma hötuss och njöt av solen precis som vi ♥ 

 

 

Hade ingen bra känsla egentligen... Ser inte så fasansfullt ut på filmen och för åskådarna som var där och tittande, men ja, känslan var inte riktigt där helt enkelt. Rita hoppade däremot riktigt fint och är nöjd med henne för hon kämpar alltid trots en lite konstig ryttare, haha.
Var dubbelnolla hur som helst och det blev en femte placering, så något borde ju ha gått rätt till!

 

 

 

 

Fick inte till det överhuvudtaget. Superdålig runda och tryckte liksom bara av henne, så det kändes bara orytmiskt. Hittade inga avstånd, vilket resulterade i att vi krashade i sista hindret i grunden. Lite småsurt!

Rita var jättefin och det faktum att hon alltid gör vad jag ber henne om visar vilket fantastiskt stort hjärta hon har. Min fina stjärna! ♥

 

Fick mycket bättre snurr i galoppen nu och hade en grym känsla. Fick två skitpet, vilket är förståeligt i tredje klassen. Sista hindret var en trekombinaton och avståndet emot A-hindret blev lite fel, men hon kändes lite framtung så skulle jag ta en halvhalt kändes det som att hon omöjligt skulle orka igenom en trekombination med ett galoppsprång mellan varje hinder. Vi halvkrashade in i A-hindret, men jag rätade bara upp mig och slöt om med benen så hon hoppade i princip B-hindret stillstående vilket gjorde att hon rev det, men klarade C-hindret.
Jag har en otroligt fin häst, med det största hjärtat (som sagt)- världens finaste Rita! ♥

 

Allt som allt så kan jag väl säga att jag inte tycker vi kommit igång riktigt på topp som vi var i slutet på förra året/början på detta pga den akuta och kraftiga lymfangiten hon hade. Vet inte riktigt vad det sitter i mer än att hon tappade både styrka och kondition då samt att hon la på sig en aningens för mycket fett, haha. Jobbar stenhårt med kondisen och styrkan nu mellan tävlingarna och har fått några givande tips som jag ska köra efter nu också. Det kommer så småningom, men tills vidare så fortsätter vi kämpa och armbåga oss fram bland alla superduktiga ekipage!

 

Lite fler bilder från tävlingen fotade av Sara Bylund!

 

 

110 cm: Bra runda, men hade önskat att jag utnyttjat galoppen mer samt valt snabbare vägar i omhoppningen. Jag syftar mest på vägen till 9:an som var första hindret i omhoppningen där jag svängde senare än jag tänkt när jag gick banan, klumpeduns-Stella. Hade tjänat åtminstone 2-3 sek på det och då hade tiden räckt till en placering. Men men, det är lätt att vara efterklok.

 

 

 

115 cm: Tycker inte jag hittade flytet riktigt. Detta var bedömning A:0 och jag tänkte inte köra några "riktiga" svängar utan utnyttja galoppen istället, så jag följde min plan bra på så vis. Efter 3:an mot kombinationen tyckte jag att jag låg stort så tog en halvhalt, men mötte inte upp med tillräckligt med ben så Rita missuppfattade hela korrigeringen och trodde inte jag ville att hon skulle hoppa. Åter igen, klumpeduns-Stella. Mobilen dog efter 5:an så halva banan blev inte filmad.

Rita var döpigg och var verkligen laddad, vilket klart och tydligt märktes både på framhoppningen och banan. Värst var det dock på framhoppningen till 120 cm, haha. 

Hur som helst så var hon jättefin och jag hade henne verkligen där jag ville ha henne. Hon lyssnade så himla bra på sätet att jag kunde sitta och bara påverka henne så utan någon hand alls- spelade ingen roll om jag begärde samling eller ökning! För er som följt mig och Rita från första början så vet ni att det är en otroligt stor skillnad. 

 

I 110 cm fick jag ett ner på muren då det låg på en linje på långsidan direkt efter kombinationen. Muren hade en svag vinkel från spåret och jag hade en Rita som drog väldans mycket åt höger (in mot mitten) så vi kom inte alls rakt på och hon tappade höger sida och rev. Jag fick aldrig riktigt henne klar efter kombinationen, så det var mitt fel.

I 120 cm tog hon i bra mycket mer än behövligt över hindrerna vilket resulterade i en Rita som blev trött fortare än normalt. Med tanke på att kondisen inte är fullt uppe än så fick hon mjölksyra inför hinder nummer 8 (som var andra kombinationen på banan). Hon orkade inte riktigt upp med framfossingarna på b-hindret och rev därmed det. Vi fick även ett stopp på hindret efter, men det tar jag på mig då jag än en gång inte gjorde henne klar ur svängen och låg kvar med innerskänkel mer än ytterskänkeln. Detta gjorde att hon fortfarande hade ställning i kroppen och var inte rakriktad emot vilket skapade förvirring hos henne. 

Överlag var denna bana ganska tekniskt enkel, men istället väldigt maxad. Den var ju även i den nya bedömning A:0/A där man rider både fas 1 och fas 2 trots att man kan ha haft fel i fas 1. Därmed fick vi hoppa en maxad bana på 11 språng, så det var en ganska krävande bana för kondisen. Ska försöka ladda upp filmerna till veckan om jag hinner! :-)

 

Jag är utöver det jättenöjd med min pärla och kan även glatt meddela att jag är nöjd över mig själv också! Inte över hur jag presterat, men för att jag var dölugn inför 120 cm (vilket jag annars brukar pissa på mig inför) och inte grämde mig efter dessa två, inte så resultatmässigt bra, rundor. Jag har tagit åt mig och insett var problemen satt i, varför det faktiskt blev som det blev och hittat lösningar till dem. Första gången jag kan säga at jag faktiskt var glad efter en tävling på väldigt, väldigt länge! Nu är det bara att träna, träna, träna! 

 

Imorgon bär det av till årets första meeting med donnan! Ska bli riktigt kul och det är som sagt även första omgången av Ridsportallsvenskans division 1 i hoppning.

Idag red jag ut i mörkret med pappa och Tigra som följetåg. Blev miljöträning för Rita med tanke på hur vår lilla hårboll bara springer runt benen på henne och inte har någon respekt alls. Tur Rita är uppmärksam! ;-) Underlaget är så himla hårt och halt nu, så travade bara en bit och tog sedan en lika kort galopp. Huuuur fin som helst! Inte för att jag krävde så mycket, men hon var så himla lyhörd och arbetsvillig så man kan inte bli annat än nöjd över henne ♥

 

Nix, nu ska jag sätta på min John Blund-lista på Spotify och försöka somna så fort som möjligt. Blir en sovmorgon till 9.30, sen ska det packas, hämtas transport, packas mer (hästgrejerna), lasta häst och sen rulla iväg mot Umeå! Jag är så jäkla pepp och det ska bli roligt nu när vi är så många ÖOR:are! Natti :-)

 

Rita och jag på Umeås utetävling i maj förra året, något snyggare och bättre i år (hoppas jag) ;-)

Startade alltså en 100 och 110 cm för att börja "lätt". Rita kändes lite matt i humöret och hennes vanliga "explosivitet" fanns liksom inte riktigt där. Hon tyckte dock att det var skitkul och hoppade mig ur sadeln varje språng, särskilt på framhoppningen. När vi svänge upp mot 1:an i första klassen kunde man verkligen känna hur glad hon var och öronen spetsade direkt när hon såg hindret. Bara det gör mig riktigt, riktigt glad! Tänk att jag har världens bästa vän som älskar hoppning precis lika mycket som jag, hur tur har man egentligen inte då? :-)

 

100 cm: Hann inte rida fram alls, utan fick hoppa fram direkt. Fick ett stopp på A-hindret i kombinationen i 100 cm, då jag fått en fixidé om att Rita blir för stor och kommer riva B-hindret. Detta scenario, som min hjärna skapat, har ju i princip aldrig hänt. Kombinationer har liksom inte varit vårat stora problem, men jag är en så kallad "över-analyserare" och skapar problem genom det. Det roliga är att det inte spelar någon roll om den är låg och lång eller kort och hög, jag ser ändå samma problem. T.ex. nu i 100 cm så var det en väldigt "fjuttig" kombination som dessutom hade långt avstånd, och ändå sitter jag bara där och bromsar istället för att övertyga Rita om att hoppa. Väldigt irriterande, men trots allt kan jag ändå se framsteg i min "mentala" utveckling för jag analyserade knappt stoppet, både för att jag vet vad jag gör för fel och för att jag visste att vi inte hade bästa förutsättningarna när jag inte hann rida fram. 

 

110 cm: Jag var väldigt nervös just för att jag är väldigt fixerad vid att det ska gå bra och att min egna insats ska vara i princip felfri. Rita var fin och hoppade jätteväl, jag själv red bättre, men jag kan ändå inte säga att rundan är någonting att hänga i granen direkt. Vi kom nära några distanser, jag var så nervös att jag glömde vägen till både 6:an och 12:an. Nu gick det bra ändå och särskilt glad är jag nog över att jag red tillräckligt bra för att övertyga henne om att hoppa 12:an snett (det limegröna hindret i fas 2) och att Rita var så duktig att inte riva, trots att det var en oxer. Jag har en så himla fin häst! ♥