Rita var döpigg och var verkligen laddad, vilket klart och tydligt märktes både på framhoppningen och banan. Värst var det dock på framhoppningen till 120 cm, haha. 

Hur som helst så var hon jättefin och jag hade henne verkligen där jag ville ha henne. Hon lyssnade så himla bra på sätet att jag kunde sitta och bara påverka henne så utan någon hand alls- spelade ingen roll om jag begärde samling eller ökning! För er som följt mig och Rita från första början så vet ni att det är en otroligt stor skillnad. 

 

I 110 cm fick jag ett ner på muren då det låg på en linje på långsidan direkt efter kombinationen. Muren hade en svag vinkel från spåret och jag hade en Rita som drog väldans mycket åt höger (in mot mitten) så vi kom inte alls rakt på och hon tappade höger sida och rev. Jag fick aldrig riktigt henne klar efter kombinationen, så det var mitt fel.

I 120 cm tog hon i bra mycket mer än behövligt över hindrerna vilket resulterade i en Rita som blev trött fortare än normalt. Med tanke på att kondisen inte är fullt uppe än så fick hon mjölksyra inför hinder nummer 8 (som var andra kombinationen på banan). Hon orkade inte riktigt upp med framfossingarna på b-hindret och rev därmed det. Vi fick även ett stopp på hindret efter, men det tar jag på mig då jag än en gång inte gjorde henne klar ur svängen och låg kvar med innerskänkel mer än ytterskänkeln. Detta gjorde att hon fortfarande hade ställning i kroppen och var inte rakriktad emot vilket skapade förvirring hos henne. 

Överlag var denna bana ganska tekniskt enkel, men istället väldigt maxad. Den var ju även i den nya bedömning A:0/A där man rider både fas 1 och fas 2 trots att man kan ha haft fel i fas 1. Därmed fick vi hoppa en maxad bana på 11 språng, så det var en ganska krävande bana för kondisen. Ska försöka ladda upp filmerna till veckan om jag hinner! :-)

 

Jag är utöver det jättenöjd med min pärla och kan även glatt meddela att jag är nöjd över mig själv också! Inte över hur jag presterat, men för att jag var dölugn inför 120 cm (vilket jag annars brukar pissa på mig inför) och inte grämde mig efter dessa två, inte så resultatmässigt bra, rundor. Jag har tagit åt mig och insett var problemen satt i, varför det faktiskt blev som det blev och hittat lösningar till dem. Första gången jag kan säga at jag faktiskt var glad efter en tävling på väldigt, väldigt länge! Nu är det bara att träna, träna, träna!