110 cm: Rita var kanonfin och det kändes superbra. Hon var lite skvättig så visade henne några hinder när vi kom in på banan. Vi kom nära 2:an, men det löste hon och mot 3:an kollade hon verkligen till och stod emot (hade visat henne detta hinder och då ville hon nästan inte ens gå fram till det). Hon hoppade av lite väl sent vilket gjorde att hon tog med sig en bom, men hon hoppade iallafall så det var bra. 

Överlag så rullade det på bra sedan och hon fokuserade mycket bättre efter den lite knackiga starten. För er som känner Rita, mer eller mindre, så vet ni att hon verkligen aldrig brukar kolla till, så det var absolut någonting nytt, haha. 

 

 

 

 

110 cm: Denna klass hade Vännes verkligen tabbat sig med startlistorna som inte ändrades förrän klassen startades, vilket gjorde att folk gått efter den startlista som varit aktuell till precis den minut då de startade klassen som sagt. Detta gjorde att jag och Rita redan värmt upp och var beredd att gå in på framhoppningen, för att sedan få veta att vi inte längre var så tidigt i startlistan utan istället hade vi nummer 34 på startlistan. Detta + att det var fruktansvärt varmt i Vännes dessa dagar gjorde att Rita hann bli matt innan vi skulle in på banan, och när Rita blir matt blir hon väldigt stark. 

Vi fick med oss 2:an för jag fick helt enkelt inte tillbaks henne innan (bruten linje från 1:an). Jag red fruktansvärt dåligt i denna klass och fokuserade på fel saker genom hela ritten. Räckte iallafall till en 11:e placering.

 

 

 

 

115 cm: Detta var miniderby-klassen som alltså var i bedömning A:0. Superkul klass! 

Rita var jättestark och kändes stum i vänstra sidan. Istället för att lyssna åt sidan så tog hon det som att jag drev framåt, vilket gjorde henne ännu starkare, haha. Hur som helst så började vi banan bra, men Rita blev riktigt stark från 3:an till 4:an så vägen blev inte riktigt som jag tänkt och vi hamnade på en halvdistans där jag valde att låta henne kliva av stort istället för att komma nära och tappa rytmen. Eftersom hon fick kliva av stort på 4:an blev hon ännu starkare till 5:an, men det gick trots det bra. Att hoppa ut från banan tyckte hon var lite mystiskt, men hon gjorde det bra och lugnade faktiskt ner sig där ute. Inne på banan igen var hon lika stark, men jag fick något bättre kontroll. Jag spände dock inte bågen tillräckligt in i kombinationen så hon tog med sig en bom där. Nedslagen kom alltså på 4:an och 10:b.