Just för tillfället har jag ett ganska stort beslut som ska tas inom snar framtid. Något som kommer påverka det som spelar innehar den största rollen i mitt hjärta. Det i sin tur påverkar både det ena och det andra. Ja, ni har säkert varit med om liknande. Precis som jag sitter säkert du som läser och har något som gnager inom dig, men det är la grejen med livet. Det kommer aldrig vara något som kommer utan att något kommer behöva hamna i skymundan. Livet kommer aldrig vara problemfritt och allt som spelar någon roll kommer man alltid behöva offra någonting för att få göra.

Bortsett från den där livspeppande texten så är jag är supertaggad på det mesta just nu. Rita är otroligt fin och glädjegivande och hon är i toppform på marken. Nu gäller det bara att få samma känsla i hoppningen så kommer detta bli kanon! 

 

Tog bussen till stallet idag. Kommer inte göra om samma misstag att ta cykeln dit igen (förrän jag glömt smärtan jag fått leva med sen dess dvs), haha. Träningsvärken har varit min plågoande i vad som känns som en evighet. Fast båda transportsätten (buss och cykel) har väl sina för- och nackdelar, antar jag. Ta som exempel när jag missade bussen med 3 sekunder idag (jag överdriver faktiskt inte den här gången), HUR STOR ÄR FKN CHANSEN? Fick alltså sitta på sadelkammargolvet i en hel dryg timma. Tur i oturen var att det är ny månad och mitt internet därmed var påfyllt, praise the lord! Jag blev hur som helst fett less, precis som jag alltid blir när jag måste vänta på skjuts, och då kan jag tyvärr inte utnyttja tiden med att t.ex. smörja massa saker. Hur svårt kan det vara egentligen? Det behövs ju alltid och jag önskar att jag var ett smörjgalet ryttarmonster, men ack nej, den förmågan fick jag uppenbarligen aldrig. Nej, nu ska jag återgå till att titta på PLL medan min kära hund ligger på mina fötter och värmer dom. Som det ska vara med andra ord.